Apulien alberobello

Blogg

Publicerad: 23. juni 2020

Intryck från Apulien

I Syditalien säger man att den som kommer dit gråter två gånger: en gång när man anländer och en gång när man åker därifrån. Att Italien är ett alldeles särskilt land, det vet vi och det är till och med titeln på en bok (av Göran Hägg). Nord och syd är två skilda världar och den som rest i norr slås genast av det efterblivna, det slitna, det lantliga. Vad är det som inte fungerar?

Sådana funderingar glöms snart bort så fort man sveps iväg av lokalbefolkningen och deras livsstil. Stolta är de över sin vackra landsände, mest av allt över maten (Italiens bästa mat kommer precis från alla regioner, beroende på var man ställer frågan). Om tåget sedan kommer i tid (eller alls) eller om det där huset inte putsat fasaden sedan republiken instiftades, vad spelar det för roll? Solen skiner, man tar sig tid att stanna och prata med vänner och snart är det ju matdags.

Gästfrihet är ett slitet uttryck som når sina högsta höjder i Syditalien. Det är speciellt skönt som resenär att möta nyfikenhet och bli bjuden på det där lilla extra. För den bästa maten kommer ju just härifrån, smaka! Undertecknad har den intressanta förmånen att ha apuliska svärföräldrar. Varje söndag sätter vi oss till bords med vässade bestick och spänningen inför en batalj. Anklagelser om att för mycket mat lagats nu igen flyger över bordet medan svärmor ler nöjt. Så ska det vara. I syd finns inget överflöd annat än på bordet och i hjärtat. Kom bara ihåg att aldrig tömma vinglaset för då fylls det som genom magi igen. Och igen.

Maten ja. Mången nordbor har blivit sittande framför en vit tallrik med en vit buffelmozzarella på och ingenting mer. Var är såsen? Den som kan ställa om sina smaklökar till de finare nyanserna hos riktigt färska och kärleksfullt behandlade råvaror förstår snart. Men efter den vita mozzarellan kommer röda tomater, gyllene olivolja, gröna cime di rapa och mycket mer tills vi säger stopp. Allt rigoröst separerat men ack så gott.

Så när nordbor (från Sverige eller Lombardiet) lämnar Syditalien är det ofta med en tår i ögonvrån. Gästfriheten, maten, solen, det klara badvattnet och det avslappnade tempot. Det saknar man gärna när man återvänt till det fungerande hemmet. Arrivederci. Vi ses väl snart igen?